Cessna 431 Foxtrot Romeo, taxi back via Alpha. Congratulations on your first solo!
Det var när jag hörde detta av tornet som jag verkligen förstod att det här är nog ganska så stort ändå. jag tryckte in transmitt knappen och yttrade "Thank you sir!" och insåg faktiskt att jag hade flygit helt själv för första gången. Det kändes inte så speciellt när man väl flög, var som vanligt med flygandet och checklistor. lite ovant att inte se sin instruktör sitta bredvid bara. Men efteråt så började en känsla av lycka sprida sig i hela kroppen.
När vi kom tillbaka till skolan så stod klasskompisarna där och väntade, för att uppfylla traditionerna. Och som med de flesta traditioner så är de ganska så idiotiska vid första anblicken, men förbannat roliga när man väl gör dem. Traditionerna på SAA är att när man gjort sitt första solo får man inte nudda backen efteråt, så min min Vingman ,Kristofer, bar mig från flygplanet till vå bil och så åkte vi hem, där kastade de mig i poolen, klippte av min slips och gav mig en öl. Kan nog låta lite hemskt, men var en av de bästa känslorna i mitt liv när de klippte av min slips. Ett bevis på att jag kan flyga själv!
Detta hände i början av förra veckan, så har hunnit med två solon till efter det och ska göra mitt fjärde imorrn. Det går inte beskriva känslan när jag och Kristofer började preflighta varsitt plan istället för att hjälpas åt med ett och sen så flyger vi efter varandra och hör varandra på radion hela tiden, känns som man tagit ett stort kliv på bara en vecka!
Vi har nu även fått börja flyga plan med G1000 system. Det innebär att istället för de gamla vanliga hederliga mätarna så har vi två dataskärmar, som visar hastighet, höjd m.m. som de vanliga mätarna visar. Men vi kan även planera rutter, se andra flygplan på skärmen, se vad för vind vi har, se vart vi ska flyga, vad för regler det finns där vi är för tillfället, lyssna på sattelitradio m.m.m.m. kort sagt. Det är modernt och förbannat kul att flyga med. Det är ju även liknande system jag kommer flyga av i framtiden så är ännu ett steg i rätt riktning! Värsta är att man kan bli lite lat när datorn gör allt åt en, men är ju bara att kämpa på och inte låta datorn arbeta för mycket...
Nästa vecka ska vi även börja flyga nattflygningar och veckan efter det ska vi har vår första crosscountry. Så är mycket nytt som händer nu och jag älskar't!!
Igår insåg jag att jag redan varit här i två månader. Helt sjukt vad tiden går fort, men på något sätt känns det som jag åkte igår. Är ett helt annat liv som man lever här. Och snart börjar alla skolor och jobb för folk där hemma. Känns som man missat en hel svensk sommar, vilket jag förvisso har. Men jag har nog ändå haft den häftigaste sommaren i mitt liv! Ändå saknar man de vanliga rutinerna hemma när man är hemma i österäng på sommaren och åker och badar och bara njuter. får vi ta igen dubbelt upp nästa år vill jag lova!
Sen för att vara lite tråkig så har jag åkt på samma halsinfektion igen tror jag, i alla fall samma symptom. Trots jag fick en kur med pencillin och doktorn var 100% att det skulle gå över så får jag väl åka tillbaka någon dag framöver. Är så himla jobbig process bara... Jag får ju i alla fall valuta för min sjukförsäkring! ;)
Det får bli allt för idag, så uppdaterar jag nästa gång efter första nattflygningen =D
HejSvejs!
När vi kom tillbaka till skolan så stod klasskompisarna där och väntade, för att uppfylla traditionerna. Och som med de flesta traditioner så är de ganska så idiotiska vid första anblicken, men förbannat roliga när man väl gör dem. Traditionerna på SAA är att när man gjort sitt första solo får man inte nudda backen efteråt, så min min Vingman ,Kristofer, bar mig från flygplanet till vå bil och så åkte vi hem, där kastade de mig i poolen, klippte av min slips och gav mig en öl. Kan nog låta lite hemskt, men var en av de bästa känslorna i mitt liv när de klippte av min slips. Ett bevis på att jag kan flyga själv!
Detta hände i början av förra veckan, så har hunnit med två solon till efter det och ska göra mitt fjärde imorrn. Det går inte beskriva känslan när jag och Kristofer började preflighta varsitt plan istället för att hjälpas åt med ett och sen så flyger vi efter varandra och hör varandra på radion hela tiden, känns som man tagit ett stort kliv på bara en vecka!
Vi har nu även fått börja flyga plan med G1000 system. Det innebär att istället för de gamla vanliga hederliga mätarna så har vi två dataskärmar, som visar hastighet, höjd m.m. som de vanliga mätarna visar. Men vi kan även planera rutter, se andra flygplan på skärmen, se vad för vind vi har, se vart vi ska flyga, vad för regler det finns där vi är för tillfället, lyssna på sattelitradio m.m.m.m. kort sagt. Det är modernt och förbannat kul att flyga med. Det är ju även liknande system jag kommer flyga av i framtiden så är ännu ett steg i rätt riktning! Värsta är att man kan bli lite lat när datorn gör allt åt en, men är ju bara att kämpa på och inte låta datorn arbeta för mycket...
Nästa vecka ska vi även börja flyga nattflygningar och veckan efter det ska vi har vår första crosscountry. Så är mycket nytt som händer nu och jag älskar't!!
Igår insåg jag att jag redan varit här i två månader. Helt sjukt vad tiden går fort, men på något sätt känns det som jag åkte igår. Är ett helt annat liv som man lever här. Och snart börjar alla skolor och jobb för folk där hemma. Känns som man missat en hel svensk sommar, vilket jag förvisso har. Men jag har nog ändå haft den häftigaste sommaren i mitt liv! Ändå saknar man de vanliga rutinerna hemma när man är hemma i österäng på sommaren och åker och badar och bara njuter. får vi ta igen dubbelt upp nästa år vill jag lova!
Sen för att vara lite tråkig så har jag åkt på samma halsinfektion igen tror jag, i alla fall samma symptom. Trots jag fick en kur med pencillin och doktorn var 100% att det skulle gå över så får jag väl åka tillbaka någon dag framöver. Är så himla jobbig process bara... Jag får ju i alla fall valuta för min sjukförsäkring! ;)
Det får bli allt för idag, så uppdaterar jag nästa gång efter första nattflygningen =D
HejSvejs!
Från PPL teori till ATPL teori
Jag ska helt enkelt sluta att ursäkta att det var längesen som jag skrev senast, är ingen ide. det är så det kommer bli nu i fratiden skulle jag tro...
När vi kom hit så började vi med amerikanskt privat licens teori. Det slutprovet blev jag klar med för två veckor sen. Det som tog våran amerikanska lärare ett år tog oss alltså sex veckor... och då har vi inte kommit in på den stressiga delen av utbildningen än! Vad det innebär är att vi nu har börjat läsa ATPL- teori (Airline Transport Pilot License). Det ger mig väldigt mycket motivation att läsa för det här kommer vi verkligen behöva kunna i framtiden, ppl provet var ju bara ett jobbigt steg på vägen. Så nu har vi börjat läsa Meterologi, Principles of flight , ASP (allt mekansika i flygplanet), Human performances and limitations och kommunikation. Detta kommer vi hålla på med ända tills november då vi har examen på allt. Då är även första veckan som vi får ledigt. Känns sjukt stort att plugga för prov så långt fram i tiden, men är ju mycket så man får helt enkelt ta en vecka i taget.
Angående flygningen så har jag faktiskt ca 20 flygtimmar i skrivande stund, och mitt första solo börjar närma sig. Jag skulle ha gjort det redan om man inte är så himla klantig ibland... Innan vi får göra vårt första solo måste vi ha klarat två tester. Ett muntligt kunskapstest och ett flygtest så de ser att man har all teoretisk kunskap och praktiska färdigheter för att flyga ett säkert solo. Det muntliga gick jättebra. inga större svårigheter. Var bara att sitta med en av instruktörerna och diskutera olika saker och svara på frågor. Men flygtestet däremot... usch vad jag är arg på mig själv för det.
Under flygtestet så åkte vi först ut till ett övningsområde där jag skulle visa olika manövrar. Gick skitbra, kände verkligen att det gick bra, sen vände vi mot Gillespie igen (skolans flygplats) och på väg tillbaka så drog instruktören av gasen och sa till mig att min motor dog. Jag började göra alla emergency checklists och valde ett landningsområde. Men jag gjorde ett litet misstag som gjorde mig stressad. Jag blev godkänd på emergencyn men sen vid de vanliga landingarna på flygplatsen... Jag har aldrig gjort så dåliga landningar som jag gjorde på mitt prov! Ett tag kändes det som jag satt bredvid mig själv, tittade på vad jag gjorde och sa "va fan sysslar du med egentligen? du gör ju ingenting som du lärt dig!"
Så när vi pratade efteråt sa han att jag var tvungen att träna på landningarna med min instruktör. Så jag blev uppbokad på en ny träningslektion. Där han jag göra sju landningar varav sju var godkända. Så min instruktör sa helt enkelt "du måste varit stressad eller något under stagechecken, för du kan det här" Så var ingen ide att göra fler träningslektioner. Så nu är jag uppbokad för ett nytt flygprov imorrn där jag ska visa att jag kan landa planet, och det ska jag verkligen göra! Så när jag blivit klar med det så är det dags för min första solo, kan knappt vänta! längar som tusan!
Vi är sju stycken i klassen som gjort flygtestet hittills, varav fyra var tvungna att göra om. De tre som blev godkända är de enda som flygit innan de kom till skolan. Så är ju inte ett så stort misslyckande egentligen, men ändå! jag kan det ju! jag ska inte misslyckas på såna småsaker! såå irriterande...
Jag har snart varit här i två månader. Tiden går sjukt fort här! stressigt, men jäkligt kul samtidigt! Känner även att man blir mer och mer amerikaniserad här. Idag till exempel så åkte vi och käkade en hamburgare på Carl's jr efter lektionen och efter det så behövde jag ta ut pengar så då åkte vi förbi en drive-in bankomat. Man behöver inte ens gå ur bilen för att ta ut pengar i USA. såå lata här. Och det är inte bra att man tar efter.
Sen får man väl nämna att man har haft en infektion också, som man naturligtvis har trott bara var lite vanligt halsont som snart går över. Så för ett par dagar sen när jag knappt kunde äta så fick jag nog och åkte till doktorn. Så nu går jag på pencillin och mår mycket bättre, så kan knappt bärga mig innan jag får börja gymma och springa igen. Har varit helt slö den senaste månaden i väntan på att "förkylningen" ska försvinna. Så om en vecka så ska jag vara fit for fight igen! Har blivit alldeles för mycket skräpmat på senaste tiden... fast trots det så har man gått ner nästan 5kg sen man kom hit! det är inte dåligt de! förstår inte att amerikanarna kan vara så feta som de är. Jag går ju ner i vikt av att äta deras skräpmat och inte göra någonting...men det ska det bli ändring på nu! ;)
Nu ska jag strax sova, upp tidigt imorrn för provflygningen.
//Mathias
När vi kom hit så började vi med amerikanskt privat licens teori. Det slutprovet blev jag klar med för två veckor sen. Det som tog våran amerikanska lärare ett år tog oss alltså sex veckor... och då har vi inte kommit in på den stressiga delen av utbildningen än! Vad det innebär är att vi nu har börjat läsa ATPL- teori (Airline Transport Pilot License). Det ger mig väldigt mycket motivation att läsa för det här kommer vi verkligen behöva kunna i framtiden, ppl provet var ju bara ett jobbigt steg på vägen. Så nu har vi börjat läsa Meterologi, Principles of flight , ASP (allt mekansika i flygplanet), Human performances and limitations och kommunikation. Detta kommer vi hålla på med ända tills november då vi har examen på allt. Då är även första veckan som vi får ledigt. Känns sjukt stort att plugga för prov så långt fram i tiden, men är ju mycket så man får helt enkelt ta en vecka i taget.
Angående flygningen så har jag faktiskt ca 20 flygtimmar i skrivande stund, och mitt första solo börjar närma sig. Jag skulle ha gjort det redan om man inte är så himla klantig ibland... Innan vi får göra vårt första solo måste vi ha klarat två tester. Ett muntligt kunskapstest och ett flygtest så de ser att man har all teoretisk kunskap och praktiska färdigheter för att flyga ett säkert solo. Det muntliga gick jättebra. inga större svårigheter. Var bara att sitta med en av instruktörerna och diskutera olika saker och svara på frågor. Men flygtestet däremot... usch vad jag är arg på mig själv för det.
Under flygtestet så åkte vi först ut till ett övningsområde där jag skulle visa olika manövrar. Gick skitbra, kände verkligen att det gick bra, sen vände vi mot Gillespie igen (skolans flygplats) och på väg tillbaka så drog instruktören av gasen och sa till mig att min motor dog. Jag började göra alla emergency checklists och valde ett landningsområde. Men jag gjorde ett litet misstag som gjorde mig stressad. Jag blev godkänd på emergencyn men sen vid de vanliga landingarna på flygplatsen... Jag har aldrig gjort så dåliga landningar som jag gjorde på mitt prov! Ett tag kändes det som jag satt bredvid mig själv, tittade på vad jag gjorde och sa "va fan sysslar du med egentligen? du gör ju ingenting som du lärt dig!"
Så när vi pratade efteråt sa han att jag var tvungen att träna på landningarna med min instruktör. Så jag blev uppbokad på en ny träningslektion. Där han jag göra sju landningar varav sju var godkända. Så min instruktör sa helt enkelt "du måste varit stressad eller något under stagechecken, för du kan det här" Så var ingen ide att göra fler träningslektioner. Så nu är jag uppbokad för ett nytt flygprov imorrn där jag ska visa att jag kan landa planet, och det ska jag verkligen göra! Så när jag blivit klar med det så är det dags för min första solo, kan knappt vänta! längar som tusan!
Vi är sju stycken i klassen som gjort flygtestet hittills, varav fyra var tvungna att göra om. De tre som blev godkända är de enda som flygit innan de kom till skolan. Så är ju inte ett så stort misslyckande egentligen, men ändå! jag kan det ju! jag ska inte misslyckas på såna småsaker! såå irriterande...
Jag har snart varit här i två månader. Tiden går sjukt fort här! stressigt, men jäkligt kul samtidigt! Känner även att man blir mer och mer amerikaniserad här. Idag till exempel så åkte vi och käkade en hamburgare på Carl's jr efter lektionen och efter det så behövde jag ta ut pengar så då åkte vi förbi en drive-in bankomat. Man behöver inte ens gå ur bilen för att ta ut pengar i USA. såå lata här. Och det är inte bra att man tar efter.
Sen får man väl nämna att man har haft en infektion också, som man naturligtvis har trott bara var lite vanligt halsont som snart går över. Så för ett par dagar sen när jag knappt kunde äta så fick jag nog och åkte till doktorn. Så nu går jag på pencillin och mår mycket bättre, så kan knappt bärga mig innan jag får börja gymma och springa igen. Har varit helt slö den senaste månaden i väntan på att "förkylningen" ska försvinna. Så om en vecka så ska jag vara fit for fight igen! Har blivit alldeles för mycket skräpmat på senaste tiden... fast trots det så har man gått ner nästan 5kg sen man kom hit! det är inte dåligt de! förstår inte att amerikanarna kan vara så feta som de är. Jag går ju ner i vikt av att äta deras skräpmat och inte göra någonting...men det ska det bli ändring på nu! ;)
Nu ska jag strax sova, upp tidigt imorrn för provflygningen.
//Mathias
